Ingen bra dag idag

Idag är ingen bra dag.
Det var länge sedan jag hade
en så tråkig dag.
En riktig gråtaredag.
Jag skulle kunna ta anställning
som gråterska.
Vore inga problem alls.

Det har med resultatet
efter en viss tandläkares ingrepp
att göra
för ca ett och ett halvt år sedan.

Jag var för godtrogen
den dagen
och ångrar mig bittert.
Mer skriver jag inte
om det förfärliga
som hände.

Men tyvärr tvingas jag
återuppleva det
gång efter gång
efter gång

!!!

Idag är en sådan dag.
Fy sjutton!

Nu tänker jag ta mig samman.
En sten kan säkert
muntra upp mig.
Hjälpa mig att se ljuset
där borta
någonstans.


Ps. Blev det ett deppigt inlägg – det får det – vissa dagar – det går ju över – som tur är.

I can see the light –
right in front me –
with burden on shoulder.

img_1702

Konst i Tiden

Jag beslutade mig för att köpa domänen <konstitiden.com> idag. 18 $ – 177,92 kr per år. Jo jag kostar på mig detta eftersom det är ett stort intresse. Jag skulle vilja slippa annonserna men då blir det en hel del dyrare. Bäst att tänka igenom vilka bloggar som ska få detta dyrare alternativ. Det kan växla från år till år.

<picsandpoetry.com> fick åtnjuta lite ‘lyx’ bara för att jag har så många följare där. Många för mina mått räknat. Både på bloggen och på Facebook. Verkligen kul.

Totalt har jag väl lite över tusen följare och jag följer också några. Det är inspirerande.

Sociala medier använder jag för olika inriktning. Instagram för att följa KONST runt om i världen. Facebook för släkt/vänner och framförallt POLITIK. Twitter representerar en SALIG BLANDNING. Där är jag sällan.

Funderar på att avveckla <blogfia> … men funderar bara …

Jag tycker det är kul att testa olika teman på mina bloggar och håller koll på dem i ett speciellt kalkylblad. Därmed lär jag hur ”numbers” fungerar nu när inte excell längre fungerar på min Mac. Inte heller word. Och värst är att mitt Photoshop inte längre fungerar. Det hände vid uppdateringen till Catalina och var som att hugga av en hand. Så nu fotograferar jag inte med systemkameran. jag har ju inget fotoredigeringsprogram längre. Fy sjutton!

På min iPad har jag <Procreate> ett ritprogram med förvillande många penslar. Oj vad tid det kommer att ta att lära alla finesserna. Men kul hela vägen.

En av de första bilderna jag gjorde och som jag gillar skarpt är denna:

Hug © Birgitta Rudenius

… och även denna:

Crazy Creative © Birgitta Rudenius .

…… fler versioner:

Hug & Flower © Birgitta Rudenius

Hug & Heart © Birgitta Rudenius


Crazy creative – once and then though right very often – especially in time.


 

Besvikelse

Ibland blir man besviken.

Det kan vara tufft.
Idag var det inte särskilt tufft.
Mest bara sorgligt trist.

Med förväntningar uppe och som plötsligt djupdök.
Ungefär som en aktie man köpte ena veckan och som dök nästa.
Besvikelse men inte överlevnadsnivå utan mer puff – det var det.

Sitta i digital grupp – med människor jag inte känner – mycket yngre än jag …
och prata om vad jag – och var och en – menar är lycka!

Antagligen för att man ska inse att pengar är inte lycka.
Precis som om man inte vet det!
Det lär man sig av livet om man är mottaglig för sunt förnuft.

Gymnasienivå i grupparbete
eller kanske högstadienivå.
Nej det kändes bara så fånigt.

Jag lämnade mötet.
Med min besvikelse.
Nu har jag skrivit av mig den.

Tack bästa ”a kind of diary”!

Du som är så bra på att hantera just besvikelser …

Writing my Thinking.

 

 

©BirgittaRudenius

Totalt Sten Tokig

I LOVE STONES – just saying!

Jag har stenar från en massa platser i världen, Ofta är det stenen själv – där på marken – som ber mig plocka upp den.

Jag har stenar överallt här hemma och idag har jag lekt med några av dem och staplat dem för olika kreationer att passa till HAIKU.

Nu samlar jag mina stenbilder på en ny sida – Konst i Tiden.

Så småningom tillsammans med ett HAIKU hamnar de på Pics & Poetry.

Det gäller att vara kreativ i dessa corona-tider och det har jag inget problem med. Tiden går fort och i morgon är påsken slut. Nästan så man tycker det är skönt. Iaf om man är 70+

©BirgittaRudenius

 

Corona, Blattar som byggde Sverige mm

Ja mycket handlar om Coronaviruset dessa dagar. Nej, jag är inte särskilt ängslig. Jag tänker inte åka utomlands, jag håller mig från folksamlingar och de som nyser och hostar. Jag har handlat c-vitaminer och Ipren. Samt extra av mina egna mediciner.

Det oroande är länder som inte klarar att hantera en situation som denna. Iran sticker då särskilt ut. Fy för Iran! Italien har lyckats sprida flera fall till Sverige men arbetar tappert på egen planhalva. Sverige har nu – äntligen – börjat agera. Krisnivån höjd ett snäpp och flygplan från Iran stoppas. Ett nytt fall idag. 14 totalt konstaterade.

TV4 startar en ny serie – Blattar som byggde Sverige. Precis som om vi själva inte gjort det, tänker jag. Vi ska alltid förneka oss själva. Hylla andra – inte oss själva eller våra förfäder. Adamo var tydligen först ut av ”blattarna” som byggt Sverige. Hon hade startat en tidning ”Amelia”. Byggde den Sverige!? Behövde vi verkligen en blaska till? Kunde vi inte klarat oss utan den? Man kan tänka många tankar. Visst är det bra med företagsamhet. Visst är det bra att jobb skapas. Men vilken nytta skapar egentligen en veckotidning ‘a la Amelia? Vilken onytta skapar den? Vem har tänkt färdigt här och granskat detta?

Det är lätt att känna sig vilsen i denna tid.

Jag släktforskar och känner mina rötter starkt. Är det i mina förfäders land jag känner mig hemma?
Eller är det i det land som ‘blattarna’ – tydligen – byggt?

Var finns balansen? Vem ska hyllas? Vem bygger ett land? Vem fråntas ett land? Vad blir det av ett land? Vems är det? När är man stolt över sitt land?

Jag gillar alla goda krafter som bidrar och medverkar för allas vårt gemensamma bästa.

Alla goda krafter!


Alla de andra – de som inte är goda krafter – de nedbrytande destruktiva krafterna … Fy för!


På Grävlingetånge