Feeling not so good

Ingen bra dag idag

Idag är ingen bra dag.
Det var länge sedan jag hade
en så tråkig dag.
En riktig gråtaredag.
Jag skulle kunna ta anställning
som gråterska.
Vore inga problem alls.

Det har med resultatet
efter en viss tandläkares ingrepp
att göra
för ca ett och ett halvt år sedan.

Jag var för godtrogen
den dagen
och ångrar mig bittert.
Mer skriver jag inte
om det förfärliga
som hände.

Men tyvärr tvingas jag
återuppleva det
gång efter gång
efter gång

!!!

Idag är en sådan dag.
Fy sjutton!

Nu tänker jag ta mig samman.
En sten kan säkert
muntra upp mig.
Hjälpa mig att se ljuset
där borta
någonstans.


Ps. Blev det ett deppigt inlägg – det får det – vissa dagar – det går ju över – som tur är.

I can see the light –
right in front me –
with burden on shoulder.

img_1702

Besvikelse

Ibland blir man besviken.

Det kan vara tufft.
Idag var det inte särskilt tufft.
Mest bara sorgligt trist.

Med förväntningar uppe och som plötsligt djupdök.
Ungefär som en aktie man köpte ena veckan och som dök nästa.
Besvikelse men inte överlevnadsnivå utan mer puff – det var det.

Sitta i digital grupp – med människor jag inte känner – mycket yngre än jag …
och prata om vad jag – och var och en – menar är lycka!

Antagligen för att man ska inse att pengar är inte lycka.
Precis som om man inte vet det!
Det lär man sig av livet om man är mottaglig för sunt förnuft.

Gymnasienivå i grupparbete
eller kanske högstadienivå.
Nej det kändes bara så fånigt.

Jag lämnade mötet.
Med min besvikelse.
Nu har jag skrivit av mig den.

Tack bästa ”a kind of diary”!

Du som är så bra på att hantera just besvikelser …

Writing my Thinking.

 

 

Vem Gråter Mina Tårar?

Efter en strulig dag med problem jag inte vill ha – tog jag en promenad. Tänkte att den stilla fallande snön kunde kyla av mig lite. Jag gick mellan och över två broar vid Donau. Sikten var grumlig och det var sannerligen en ”korta pingvinsteg dag” i snömodd och halka. Jag frös inte alls. Bara lite om fingret på iPhonen när jag tog bilder på diverse fenomen. Efter drygt 10 000 steg var jag utanför min port igen. Jag kom då på att jag ville ha den där stillheten som bara finns på vissa platser. Jag stegade iväg till den speciella platsen närmast och kröp in i en tom bänk och satte mig.

Slöt ögonen och genast rullades morgonens händelser upp.  När jag kom till ögonblicket då jag hade hållit på att brista ut i storgråt men – av någon anledning – hade hejdat mig … kände jag en stilla tår på vänstra kinden. Det var inte min tår. Sedan kände jag en till tår fast lite högre upp på högra kinden. Den föll sakta längs kinden.

-Vem är det som gråter mina tårar? tänkte jag. Det är ju inte jag.

-Är det den där guden R pratar om? tänkte jag …

… och insåg i samma ögonblick att det var snön på min mössa som smälte.

I tysthet lämnade jag kyrkbänken. Då kände jag en tår i ögonvrån. Undrar om någon märkte den.

En
Skrivpuff: Omärkligt.


 

BW day - En dag som idag - behöver en gir.

En Dag som Idag.

Vissa dagar är inte … de bara passerar tungt förbi.
Vissa dagar saknar en blå himmel … de skyms av det grå.
Vissa dagar förlorar fina själar … så även denna.

Vissa dagar …
Varför är det så?
Så är det bara!

Vissa dagar är till för att skrivas.
Vissa dagar är till för att målas.
Vissa dagar är bara – som idag.

En vissen dag.
På halv stång.
I töcken av moln.

En dag som idag …

BW day - En dag som idag - behöver en gir.